I sjukstugan påminns jag om skrivandet, att jag saknar det, den här platsen. Mitt största aber är bilden, att man måste ha en bild för att någon ska idas klicka. Inte för att jag inte tycker om bilder men för att det ställer ytterligare ett krav och tar mera tid, kräver mer. Jag skulle vilja ha ett skrivande som var enkelt och spontant, utan krångel, men fortfarande attraktivt. Jag tror att det är en ouppnåelig dröm.
Vid mitt första försök att bara ta en bild på något jag ser där jag sitter, misslyckas uppladdningen. Det måste vara enkelt. Det här irriterar mig.