Det gröna rummet är stängt. Jag befinner mig i korridoren utanför, det är som att jag glömt bort hur man gör för att öppna dörren. Bakom andra dörrar ekar skratt, stolskrap, andäktiga tystnader. Korridoren har bara ett svagt ledljus vid golvet, in case of emergency. Huvudet dunkar. Jag stannar här, i korridoren. Ibland måste man det.