Jag tänker på tavlan. Att Simone just nu lämnat den, att rummet är tomt. Att det ekar därinne. Sängen är obäddad. På nattygsbordet utbrunna ljus. Utanför faller snön och är sina egna stjärnor. På golvet trasmattan som korvat sig och hamnat på sniskan. Någonting har hänt här, men nu är scenen tom. På en liten hylla en sned vas med blommor. Blommornas hängande huvuden. Tystnaden ekar. Den gröna färgen har tappat sin lyster. Ett dimmigt, dammigt ljus över oljefärgerna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *